Igår var jag på en riktig nostalgi resa med en av våra döttrar och ett av mina barnbarn Jag är uppväxt på denna lilla Ön mitt uti havet. Det har blivit lång tid mellan resorna dit ut, men nu när mina barnbarn börjar bli stora vill jag visa dom var jag växte upp och berätta hur det var när jag var liten, det var ju en speciell miljö att växa upp på denna lilla Ön.

Det är 32år sedan mitt föräldrahem såldes, jag kommer ihåg när jag stängde dörren och gick ner för trappen sista gången, var det med tunga steg och en stor klump i hjärtat, efter detta har jag bara sett huset från utsidan, men igår träffade jag mannen som äger huset nu, han stod på utsidan och jag presenterade mig, han frågade om jag ville komma in så han visade mig runt i huset, och det var många minnen som spelades upp, det var helt fantaktiskt att än en gång få gå igenom min bardomsdörr. När vi kom med färjan och träffade allt folk på bryggan, då var det så många kom fram och hälsade, det blev mycke prat och skratt, då kändes det att jag är fortfarande en del av dom efter alla dessa år. Så en stor del av mig är fortfarande kvar på Åstol, min barndoms Ö

 

Anna-Lena

19 juli 2008 19:06

Det var roligt att ni fick gå in och titta i huset som du växt upp i.Nästa år skall jag också åka med till Åstol.

 

Cina

19 juli 2008 20:39

Oj måste tårka tårarna så jag ser vad jag skriver, underbart att läsa detta. NOSTALGI utav bara den!!! Mer behöver jag inte säga!!

Kramen

http://heavenladyn.bloggagratis.se

 

Marianne

19 juli 2008 20:39

Måste varit med blandade känslor du gick in i ditt barndomshem. Att växta upp på en ö har sina begränsningar och ger samtidigt en viss trygghet

http://ekoxenskennel.bloggagratis.se

 

Ruth

19 juli 2008 22:26

En härlig tillbakablick från din barndoms Ö, och många fina bilder. Det måste vara en mycket speciell känsla att få vandra omkring där dina barfota fötter en gång har vandrat och känna doften av ett saltstänkt hav och tång. Pricken över I:et var ju att du fick kliva över tröskeln där du växte upp och som framkallade mycket starka kännslor. En väldig fin berättelse som vi tackar för.
Kram och God Natt !

http://bernamis.bloggagratis.se

 

Medresenärskan

20 juli 2008 15:52

Hej Gerty.
Här kommer Medresenärskan och hälsar på hos dig.

Jag förstår precis hur du kände inför ditt barndomshem. Har upplevt precis detsamma som du. Det är ungdomar som bor där jag växte upp och de hade Bygglov från TV som fixade affärslokalen i våras och att se det var med blandade känslor. Många minnen gjorde sig påmind.

Roligt att du tittade in hos mig.

Vilket vackert hus du bott i och vilken vacker natur ... Kanske kan du göra flera besök i framtiden ...
Ha det gott!!

http://medresenarskan.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår tog jag bort Doris bädd, det är ju snart 6mån sedan hon lämnade oss, men bädden har stått kvar, jag viste ju att hon inte kom tillbaka, men för mig är det ett sett att ha en bit kvar,Doris hade två bäddar den stora sängen den ligger ju alla i, s...

Snacka om ögongodis, Krösa Majas barnbarn, fins på Lackarebäckens Kennel.                       ...

Nu har KrösaMaja varit på date,Bamse heter han(Nallemajas Ädvard Munch) visst är dom söta, så nu väntar vi på att det skall bli smått, så vi ser fram imot den 29/9, nu håller vi tummarna.       ...

Kan man annat än smälta, när mantittar på denna fina kille.   ...

Titta så fina bilder jag fick i dag på min födelsedag, detta är mina söta barnbarn, lika farmmor kan jag tro.             ...