Här händer det inte så mycke just nu, men jag tror att våren är på väg, det har varit fina dagar fast kallt i vinden. Mina novemberkaktusar står i full blomm, dom blommade i dec, så jag trodde ju inte dom skulle blomma nu, men fina ar dom.

Idag GRATTAR vi våran Doris som fyller 10år

Och i eftermiddag kommer Prinsen med mamma och moster, dom skall stanna hela helgen.  

Detta var värdens bästa berner, undrar ni varför, jo hon var ju min. Detta är Prilyckans Mysiga Judith, som för länge sedan är borta, och som springer på dom gröna ängarna, med mina andra fyrfota vänner. Den här Judith stod för varje bokstav i sitt namn, hon var bara så mysig, det var en stor tik vägde 56kg när hon var i sina glans dagar, tjock nej hon var kraftig som en hane. Hon fick en kull med 4 valpar, hon hade ju sina fel och brister hon som alla andra, hon var lite trång i bakstället, och hade väl behövt ett kraftigare huvud. Men här kan man prata om inre skönhet, hon var så snäll och så stabil så det var en fröjd att äga denna hund, men så var hon också ett busfrö mellan varven. Jag kallade henne ibland för en skithund, för var det något som var äckligt så tyckte hon att det var hennes så det kan man äta upp. Så för det mästa när hon skulle gå in så kom hon så fint ända till grinden då vädrade hon och vände om, ligger det inte en s--t där, då stängde hon av höraparaten och stack iväg, jag gapade och stampade i marken och var arg, då kom hon tillbaka och viftade på svansen och blängde under lugg. Så tittade hon på mig och hela hennes kroppspråk sa, visst älskar du mig, visst är jag din bästa hund, hon visste redan svaret, och jag visste att hon tänkte det var bra det, för jag tänker äta s--t i morgon igen, ja det var min Mysiga Judith som jag saknar så mycke, jag kan fortfarande höra hennes steg, fast det är så länge sedan

Idag grattar vi våran Krösamaja och hennes syskon som fyller 2år       

Tänk att detta lilla pusfrö blivit så stor.

Detta är Prilyckans Akilles "Akilles" och Dogwoods Benson "Bertil", dessa hundar passade jag mycke, golden hade vi ju fött upp, och bernen kom från min vännina, två jätte goda hundar. Deras matte var ensam på den tiden det var därför vi hjälpte henne med hundarna. En tid jobbade hon på ett stort bageri på natten då fick hundarna sova hos oss, så dom inte behövde vara ensamma, när matte kom och hämtade dom tidigt på morgonen, hade hon nybakat bröd med sig som hon plaserade på hatthyllan, det tyckte våra bar var toppen. Jag måste bara berätta när, Akilles och Bertils matte skulle börja studera, så det var ju till att rasta och mata vovvarna innan hon skulle iväg, så var det ju namnet Bertil var väl inte så vanligt på en hund, men hon som alla tjejer så snackade hon på om sitt liv, det blev ju en del snack om Bertil, ibland tittade dom andra på henne, och tyckte att den där Bertil hade konstiga vanor.Så hände det en dag när hon skulle rasta hundarna så hände ett missöde, där låg en hög med skit och Bertil kände väl för att dofta gott, så då kan ni förstå vad han gjorde, just det han rullade sig i denna skithög, och då var det ju bara hem och tvätta hunden, och missa bussen. När hon väl kom sig iväg, rusade in på lektionen och bad om ursäkt, att hon kom försent, för den j---a Bertil rullade sig i skit, det blev tyst, så var det en som sa, vem f-n är denna Bertil ??? med dessa konstiga vanor. Då tittade S----n på dom, min hund så klart !!!!! då blev det ett gapskratt vi trodde det var din sambo, och undrade vad det var för en knäppgök du polade med. Det var ett gammallt minne som poppade upp, så många galna minnen som förknippas med vår fyrfota vänner 

  EBBA

PRINCEN

Ebba och Princen har haft träff, och tycke uppstod, så nu hoppas vi på snått i början på maj, vi skall på träff i morgon igen. Princen hade kunnat fått bott här i en vecka på kärlekssemester, men så föll det sig inte bättre att det var flera damer här som luktade gott, så det var inte så lämpligt, någon för gammal och några fel ras, inte för att jag tror att Princen brytt sig, brudar som brudar. Så något sjömansliv blev det inte för Princen, det där ni vet en flicka i varje hamn, han fick allt vackert sitta hemma och tråna tills vi knackade på. Så nu håller vi tummarna att det bli smått  

Den här bilden är från åttiotalet nångång, vi var ett gäng som höll på med hundar vi tränade flera gånger i veckan, ställde ut och tävlade på helgerna, jag höll även valpkurser, så på den tiden var det full fart på kärringen, idag blir man trött bara man tänker på det, men, men det var ju på den tiden man var ung och vacker, men nu är jag ju bara vacker, så jag får väl leva på det. Denna bilden är från en fin sommarkväll i Hisings-Kärra vi bodde där då, vi hade bestämt att vi skulle träffas och spela bränboll, och sedan skulle vi ha picknick, kastrullen som står där på filten hade jag gjort full med sallad, det var så gott så. När det började mörkna på gick vi hem till oss för kaffe, hundarna var ju givitvis med oss hela kvällen, jag tror att det var sammalagt 14 stycken, och alla fick följa med oss in dom låg snällt på golvet och sov, helt underbart det var både hanar och tikar och inte ett enda gruffande. Ja tänk vilka minnen, det var en härlig tid

                                      Det är som ett mirakel

                                      när ett barn har blivit fött

                                      ut kom en liten mäniska

                                      som ingen förut mött

                                       Ett spädbarn är så vackert

                                       och dess doft helt underbart

                                       Och det är något visst med blicken

                                       som är sällsamt vis och klar

                                        Från den stund man tar emot det

                                        blir inget mer detsamma

                                        För ett barn förändrar livet

                                        för sin mamma och pappa

                                         Ett sådant hav av ömsint kärlek

                                         som plötsligt väller fram

                                         för detta lilla under

                                         som man ännu väga i gram