Nu har jag stickat färdig min kofta, skall bara sätta i knappar, får åka och se om jag hittar några snygga, det är så länge sedan jaj stickade något till mig, men den här blev jag nöjd med

  Nu har vi besök Prinzen är här och skall stanna några dagar, det är ju han Ebba hade träff med, och som vi nu hoppas, att det skall bli ett gäng med fina Prinsar och Sessor. När Prinzen kom idag var alla flickorna ute i hagen och väntade på honom, ni kan ju tänka er ensam tupp i hönsgården, vad jag hade i huvudet, men aj aj inte en enda brud som luktade gott, så spanade jag in Ebba hon är ju trevlig, men ack vad jag bedrog mig, hon flaggade på hel stång och blängde  på mig, jag vände om och muttrade SURKÄRRING. Men du var inte nödbedd när du kom hem till mig, då ställde du minsann upp, typiskt kärringar, bara på deras vilkor. Men jag skall inte klaga ligger här på golvet med ett helt gäng brudar runt mig, livet kunde varit sämre. En liten hälsning från Prinzen

Nu käns det som våren närmar sig, nu har krokusen även tittat upp hos oss. Har inte så mycke att skriva om, i tisd var jag på marknad och loppis hittade inget spännande. Har hållit på med vårbruket, har kruker överallt som jag har sått, klippt ner mina perlagon, och dom kommer jätte fint. I kväll kommer grannarna ner på middag det skall bli trevligt, det blir kasslergratäng, sallad och efter blir det en god kladdkaka med grädde och kaffe, ja det var allt från mig idag

Nu har PRINSEN fått egen CADILLAC här hos mormor, det är ju tur att jag har körkort för barnvagn, när det inte blev något för bil.

När jag var 18år så läste jag en annons i dagstidningen, att barnflicka sökes, det lät spännande så jag svarade på annonsen, och vi bestämde att jag skulle åka dit så vi fick träffas. Matz den största av pojkarna var 3,5år en jätte fin kille, Rickard var 8 mån, som låg där i sin vagn med ett brett lende och sina vita lockar, han var bara så söt, då sa jag till mig själv att om jag någon gång får en pojk skall han heta Rickard, och det fick jag. Jag fick jobbet, det är dessa två pojkar som är på bilden som jag skulle passa. Jag tog hand om dom här ljuvliga pojkarna i 1,5 år på heltid, det var en underbar tid jag trivdes så gott hos dom. Det är så många roliga och fina minnen från den tiden, vi bodde grannen med en familj som hade 4barn, ibland så passade jag dom barnen också, en dag när jag hade alla barnen skulle jag gå ut och gå, jag hade 2 barn i vagnen 2 som gick bredvid och 2 som kom efter, då mötte jag en äldre man på cykel han stannade till och tittade på mig och skakade på huvudet, så sa han så ung och så fördärvad så cyklade han vidare. Tiden gick och pojkarna blev större, och jag började skolan, men vi höll kontakten och träffades, pojkarna blev vuxna och skaffade egna familjer, men så slog SORGEN till Rickard omkom i en olycka bara 31år, och efterlämnade 2 fina flickor, ja livet  kan var hårt många gånger, jag är så glad att jag fått lära känna denna goa familj. Vid ett tillfälle kom Britta och hälsade på oss med sina barnbarn, och vi hade 3 av våra barnbarn här, vi satt i vårat kök och åt middag, det blev mycke prat och skratt, och inte trodde vi väl när vi träffades första gången att vi skulle sitta så många år efter  med vår barnbarn. Det är 47år sedan jag svarade på denna annonsen, lilla Matz har hunnit att bli 50 år, Rickard skull ha blivit 48år om han hade varit kvar hos oss. Ja tiden går jag var 18 år Britta 28 år när vi träffades, i år blir jag 65år och Britta 75år, och vi har fortfarande kontakt efter alla dessa år är det inte fantastiskt

    Hej det är jag som är Röde Rudolf, det är synd om lilla mej ju nu, jag har blivit biten i benet, jag skall berätta. Härom dagen kom det en sådan där stor grårandig sak, ni vet dom som tror att det är jul hela året, ja ja ni vet kulor i grenen. Han skulle väl kolla om vi hade några damer som han kunde förlusta sig med i sänghalmen, med det hade vi inte. Så då fick han syn på lilla kullösa mig, trodde väl att jag var en dam, men när så inte var fallet blev han så arg att han bet mig i benet. Så nu hoppas jag att han inte kommer tillbaka. För när husse hörde hur jag skrek så jagade husse det där kulmonstret med sopkvasten, för jag är husses lilla pissemisse jag. Det gjorde så ont, och jag blev så rädd att jag sprang och gömde mig, vågade inte gå hem, fast jag hörde när både matte och husse ropade. Men dagen efter smög jag mig hem, benet var uppsvullet och gjorde ont när jag trampade på det, och ett stort sår var det också. Men matte tvättade och grejade med såret, det gjorde väldigt ont, så jag fräste lite på henne, fastän jag visste att hon bara hjälpte mig. Men när hon var färdig klappade hon mig och sa att jag var duktig, så fick jag lite godis som matte har i burken

Idag har vi snöstorm, så Kung Bore har väl bestämt sig för att inte flytta än

 Så nu är det åter vitt på marken