Här är det verkligen lungnagatan det händer inte så mycke, mer än att jag går på sjukbesök varje dag

Det är grannens katt som har problem med ögonen så jag salvar henne varje dag, och hon har redan blivit nycke bättre, det är så gott när man kan hjälpa till. Här är ett strålande väder i dag så nu tror jag att jag går ut i solskenet

Idag fyller våran son 41år ja tänk vad tiden går.

GRATTIS på födelsedagen önskar  mamma och pappa

Idag var jag och hämtade garn på posten, så nu blir det sticka av, så det slår gnister i stickepinnarna

En berättelse om liv och död så som jag ser det. År 1995 köpte vi våran första Carinterrier, hon fick namnet Meta, det var Carolinas hund hon bodde fortfarande hemma då.Men som tiden gick flyttade Carolina och Meta hemifrån, men somrarna var Meta på kollo här hos oss. Den här hunden var speciell, ni skulle ha sett henne när Janne köptchips, Janne i fåtöljen Meta på fotpallen och åt chips så då var det fredagsmys. Men efter ett par år började hon bli sjuk det var livmodern och juvertumörer så hon opereras och kryade på sig.Men så blev det med tiden tumörer i lungorna, så det var inte mycket att be för. Så hon fick somna lugnt och stilla in i famnen på Carolina, det var jobbigt för Carolina det var ju hennes första hund, och hon hade väl hoppas att få ha henne längre, den rasen blir ju rätt så gammal. Meta blev kremerad och skulle sättas ner på den plats där hon busade som valp, varje dag gick jag till denna platsen och pratade med Meta. Tiden gick och vi tingade upp en ny valp, det blev Trollet som också är en Carinterrier. Jag fortsatte mina dagliga turer till Metas viloplats. Men så en dag hände det något märkligt. Det var en dag med fint väder, fast det blåste en hel del. Det var varmt och fåglarna sjöng så fint. Jag skulle som vanligt gå till Meta, gick ut och det satt några katter på trappen, jag sa nu får vi gå till Meta, dom tog  ett par steg så satte dom sig och bara tittad tittade på mig. Jag tyckte det var märkligt för dom följde alltid med, så jag gick ner och satte mig som jag brukade då slutade fåglarna att sjunga, vinden la sig, det blev en stillhet som jag inte med ord kan beskriva, det var som om hela värden försvann. Där satt jag ock tårarna bara rann, jag är övertygad om att den dagen lämnade Meta oss och gick mot ljuset för att aldrig återvända, hon hade sett att vi skaffat en ny valp och vandrade vidare det var det hon ville, vår tid var över. Efter denna händelse försvann behovet att gå dit varje dag. Jag tror att den dag då det är slut, så försvinner vi inte bara, antingen det är människor eller djur. Alla som har gått  före oss har ett vakande öga, hand och tass över oss. Det är många år sedan du lämnade oss Meta, men du har ett stort rum i mitt/vårat hjärta. Vi glömmer dig aldrig.

Nu i kväll står regnet som spö i backen, har varit och handlat skulle ha potatis, pålägg,och lite bröd. När jag gick där på torget fick jag se några bokstäver som jag  kände igen det stod Kappahl, Lindex, bara göra en koll, skall inget ha, inget ha, bara titta lite med ena ögat, men ni vet hur det är en liten REA tröja nog är jag värd det. Och där borta har dom höstnytt, bara titta med ett halft öga, men jag tror att jag har börjat se dubbelt för helt plötsligt var det två tunikor som det stod Gerty på. Och så snygga öredobber dom hade. Ja ja man lever bara en gång, så det blev en långkofta,två tunikor,tre par öredobber. Man får ju snygga till sig lite det är ju snart helg, och har jag tur så kanske Christer eller Olle kommer och knakar på, för Alf kan ju inte komma längre och Målle är för gammal. Nu får ni ha det så gott i regnet.

I dag får det bli lite stickat