En berättelse om liv och död så som jag ser det. År 1995 köpte vi våran första Carinterrier, hon fick namnet Meta, det var Carolinas hund hon bodde fortfarande hemma då.Men som tiden gick flyttade Carolina och Meta hemifrån, men somrarna var Meta på kollo här hos oss. Den här hunden var speciell, ni skulle ha sett henne när Janne köptchips, Janne i fåtöljen Meta på fotpallen och åt chips så då var det fredagsmys. Men efter ett par år började hon bli sjuk det var livmodern och juvertumörer så hon opereras och kryade på sig.Men så blev det med tiden tumörer i lungorna, så det var inte mycket att be för. Så hon fick somna lugnt och stilla in i famnen på Carolina, det var jobbigt för Carolina det var ju hennes första hund, och hon hade väl hoppas att få ha henne längre, den rasen blir ju rätt så gammal. Meta blev kremerad och skulle sättas ner på den plats där hon busade som valp, varje dag gick jag till denna platsen och pratade med Meta. Tiden gick och vi tingade upp en ny valp, det blev Trollet som också är en Carinterrier. Jag fortsatte mina dagliga turer till Metas viloplats. Men så en dag hände det något märkligt. Det var en dag med fint väder, fast det blåste en hel del. Det var varmt och fåglarna sjöng så fint. Jag skulle som vanligt gå till Meta, gick ut och det satt några katter på trappen, jag sa nu får vi gå till Meta, dom tog  ett par steg så satte dom sig och bara tittad tittade på mig. Jag tyckte det var märkligt för dom följde alltid med, så jag gick ner och satte mig som jag brukade då slutade fåglarna att sjunga, vinden la sig, det blev en stillhet som jag inte med ord kan beskriva, det var som om hela värden försvann. Där satt jag ock tårarna bara rann, jag är övertygad om att den dagen lämnade Meta oss och gick mot ljuset för att aldrig återvända, hon hade sett att vi skaffat en ny valp och vandrade vidare det var det hon ville, vår tid var över. Efter denna händelse försvann behovet att gå dit varje dag. Jag tror att den dag då det är slut, så försvinner vi inte bara, antingen det är människor eller djur. Alla som har gått  före oss har ett vakande öga, hand och tass över oss. Det är många år sedan du lämnade oss Meta, men du har ett stort rum i mitt/vårat hjärta. Vi glömmer dig aldrig.

 

Medresenärskan

4 september 2009 15:26

Jag blir så glad när jag ser att jag får medhåll i min egen tro. Visst är det precis som du beskriver och därför så ska vi fortsätta att prata med de som gått före. De ger oss något som ej går att förklara men så mycket hjälp har jag fått från andra sidan så jag tror på det du skriver fullt ut.
Kram på dig !!

http://medresenarskan.bloggagratis.se

 

Ruth

4 september 2009 16:52

En gripande berättelse som fick en tår att trilla. Tror också på att det finns något bortom som vi inte kan se, bara känna. Alla är inte mottagliga för detta, skulle önska att jag inte skulle känna sådant heller, men det gör jag, har berättat om det tidligare på min blogg. Skönt när lugnet infinner sig till slut, då vet man att dom har fått ro.
Ett intressant inlägg..
Kramen

http://bernamis.bloggagratis.se

 

lillis

4 september 2009 17:16

Här sitter jag och läser om Meta och tårarna
rinner.Jag tror på en högre makt och att det finns något
Kramen

http://danslillis

 

Maria

4 september 2009 18:24

Visst är det så att de som går först ser till oss som blir kvar.Det är jag helt övertygad om .På mitt jobb när någon gått bort öppnar jag alltid fönstret och släpper ut ...Ja inte vet jag själen kanske.Men det är som att något lämnar kroppen, och det öppnar jag fönstret för.Låter kanske lite tokigt..men sån är jag.

Maria

http://ellebacken.webs.com

 

skogsfrua på dal

4 september 2009 19:08

Tårarna flödar över när jag läser vad du skriver här. Jag tänker på mina älskade collieflickor, ja jag hade en underbar hane också. Man glömmer dem aldrig och av och till är jag frestad att skaffa mig en tik igen. Det gud förbjude med Luddenötet i huset;)
Cairnterrier har jag alltid tyckt vara en trevlig hund och rekommenderat till goda vänner som önskat sig en liten lättskött ras.

http://barasaras.bloggagratis.se

 

Carina

5 september 2009 09:13

Tårarna rinner nedför kinderna, vårt minne av vår älskade Mattis är fortfarande så färskt. Idag är det en månad sedan han fick lämna oss. Jag hoppas och tror att det är som du tror. Har också en otrolig berättelse som hände när Mattis hade dött...

Kram Carina

http://www.eklovenskennel.se

 

Lena

5 september 2009 22:33

MH gick bra. Mycket kul att få se, hur dom är mentalt.Man ryser när man läser din berättelse.En liten tår riner ner för kinden.
Kraaam

http://www.bernwiks.se

 

Cina

6 september 2009 08:59

Oj fram med papaper o torka tårar. Ledsam berättelse men visst är det sant det du skriver i slutet! Ja vet att detta finns och vissa kan se o känna....
Kramen

http://heavenladyn.bloggagratis.se

 

Marianne

6 september 2009 22:58

Det är få förunnat att kunna känna vad som händer och sker omkring oss. Du träffar nog Meta någon gång igen, men var och när och i vilken skepnad. Det vi vet som tur väl inte om.
ha det gott. Kram

http://www.ekoxenskennel.se

 

Anki & Bosse i Skattkärr

6 september 2009 23:05

Underbar berättelse helt i linje med min egen tro. Våra djur finns hos oss alltid och fortsätter ge oss även sen de fortsatt vidare över regnbågsbron...

 

agge

7 september 2009 12:10

Dina ord ger hopp och värmer. Hoppas att det du tror på är sanningen. Tror ju själv att this is it......Men visst vore det skönt om det var något mer.....

kram

http://jacastas.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår tog jag bort Doris bädd, det är ju snart 6mån sedan hon lämnade oss, men bädden har stått kvar, jag viste ju att hon inte kom tillbaka, men för mig är det ett sett att ha en bit kvar,Doris hade två bäddar den stora sängen den ligger ju alla i, s...

Snacka om ögongodis, Krösa Majas barnbarn, fins på Lackarebäckens Kennel.                       ...

Nu har KrösaMaja varit på date,Bamse heter han(Nallemajas Ädvard Munch) visst är dom söta, så nu väntar vi på att det skall bli smått, så vi ser fram imot den 29/9, nu håller vi tummarna.       ...

Kan man annat än smälta, när mantittar på denna fina kille.   ...

Titta så fina bilder jag fick i dag på min födelsedag, detta är mina söta barnbarn, lika farmmor kan jag tro.             ...