Ni skall inte tro att det var slut med detta. Det gick några år och flickorna började att rida, det gjorde dom alla 3 så ibland kändes det som om jag finansera hela ridskolan, vi bodde granne med ridskolan, det var termins avgifter, hoppträningar,tävlingar, men å andra sidan så visste vi vad dom syslade med. Sedan började tjatet om att köpa häst, men jag visste hur det skulle bli, för om ett par år var det inte fyrbenta som gälde utan tvåbenta. Men jag gick med på att hyra häst så hade vi på foder i ett par omgångar. Ja så var det färdigt igen flickorna kom hem med hästen och sa du kan väl rida mamma, du vet mamma han är så snäll, med en galen kärring på ryggen så kan den snällaste häst bli nervös, men det är klart jag gör ett försök. Nu var det ju bara så att jag hade blivit några år äldre så nu räckte det inte med en pall utan jag fick ha trappstege, men upp kom jag. Grann pojken kom precis när jag kommit upp på hästryggen, han gjorde ett litet nickande och tittade ner i backen, han tänkte säkert kärringar.Vi bodde i lägenhet så jag kunde ju bjuda dom andra på underhållningen, jag vet ju inte hur många som tittade i fönstren. Så skulle jag ju vända på hästen, till saken hör att det var en hög häck där vi höll på. Så kommer grannen som hade varit och handlat ser bara mitt huvud ovanför häcken och hör flickorna skratta, slänger påsarna på marken och kommer springande, när han fick se att jag satt på en häst höll han på att skratta sig fördärvad är du inte klok mäniska hur kom du upp på den då, då pekade jag på trappstegen, då trodde jag att han skulle dö av skratt. Dagen efter när jag träffade han så skrattade han lika mycke och sa det var en syn för gudarna. Jag fick vänt hästen och sa till flickorna håll er nära mig, så började hästen öka farten, då ropade jag hur bromsar man en sådan. Då tog flickorna hästen och sa nu räcker det så var den kariären över. Så jag köpte mig en hund till i stället det var nog mera min grej.