Idag har vi återigen fått gjort den tunga resan med en av våra fyrfota vänner,våran Budda har gått över regnbågensbro.

Tänk Budda du var bara 8 veckor när jag träffade dig första gången, jag så redan då att du var något speciell, det var något med dina ögon. Jag hade kunnat tagit dig med mig hem, men du skulle stanna kvar i kenneln. Men när du var 8 månader skulle vi passa dig 1 mån, men det blev över 7år. Du har ju inte varit helt okej den sista tiden så vi kämpade på, du var ju så glad och hade sådan livsgnista, men igår när vi pratades vid förstod jag att nedräkningen hade börjat, du var trött och ville att jag skulle va hos dig, och jag såg i dina ögon att nu var det snart dax att ta farväl. Nu Budda vet jag att du inte har ont mer, jag kommer alldrig att glömma dig, du min stora bebis, dina ögon dom glömmer jag aldrig det fins ingen som kunde uttrycka sig så som du. Sov nu sött min prins