Jag måste tala om att jag har skomani, tänk för när man kunde gå in i en skoaffär där det fanns mjuka mattor, och man kunde prova skor med höga klackar gå på dessa mattor och känna denna ljuvliga doft, det var rent himmelsk, jag har älskat skor så länge jag kan minnas. Jag är uppväxt på en liten ö där alla kände alla. Mina kusiner på pappas sida var mycke äldre än mig, jag hade en ogift kusin som bodde hemma och tog hand om sina föräldrar, det var en familj som jag mer än gärna besökte, min kusin hade så fina kläder och såååååå många skor. När det blev vår då skulle alla kläder vädras även skor, då såg jag alltid att var på plats, kläderna som skulle vädras hade dom på andra våning så jag hjälpte henne att bära ner kläderna, då fick jag låna hennes högklackade skor, ett nytt par för varje gång jag gick ner, vilken lycka, jag var nog i 7-8 års åldern. När vi var färdiga frågade min faster mig om jag kunde gå och handla för henne, då frågade jag min kusin om jag fick låna ett par skor, det fick jag, så bar det åt till affären på vingliga ben jag hade ju klackeskor. Väl framme i affären talade jag om vad jag skulle handla, man handlade ju över disk på den tiden,det var en vänlig man som ägde affären, när jag hade betalat och var färdig tittade han på mig, så sa han hjälper du Ester i dag , ja sa jag hur vet du det, det ser jag på dina fötter och log. Jag blev så lycklig att han såg att jag hade klackeskor, så jag vinglade tillbaka hem till min faster med ett lende på mina läppar. Och jag är säker på att det min faster bad mig handla det hade hon redan, hon viste att jag blev så glad när jag fick visa mig i klackeskor.Tänk att fått haft en sådan barndom med varma goa mäniskor runt om sig, det är sådant som följer med en hela livet. Nu är dom borta sen lång tid, men dom härliga minnerna har jag kvar