Idag har min lille Leo gått över rengbågensbro. Du fick bara 5år, men vilka härliga och roliga år vi fick tillsammans. Han har varit sjuk en tid, vi försökte med än det ena och än det andra men det hjälpte inte. Tänk Leo när jag fick se dig första gången du var alldeles ny född, du hade en så go mage alldeles fläckig presis som en leopard därför fick du heta Leo och jag sa du skall stanna här hos mej. Våra måltider vi hade ihop det började med frukost, det kunde vara skinka och leverpastej och du åt med god aptit, men efter du svalt detta sa du "osten då" ingen riktig frukost utan ost. Middagen när du satt nedanför min stol och viftade på svansen. Jag tror att du inte hade bestämt dig om du var katt eller hund. Du satt där och väntade, du skulle ha min talrik med mosade potatis och sås, då var allting bra. Och tänk Leo så lycklig du var när det närmade sig jul och vörtbrödet kom fram, då kunde du inte hålla tassarna i styr då snodde du brödpåsen för du älskade ju detta bröd. Vörtbröd och katt hör väl inte ihop, men det är väl ytterligare ett bevis på att du var spiciell. Och Leo det tunga beslut jag fick ta idag det vet du var för ditt bästa.

Sov nu sött min lille kille