Fortsättning från gårdagens inlägg. För länge sedan när jag bodde ute på ön, och det var vintrar som hette duga, då låg isen mellan ön och fastlandet,så att vi kunde promenera över isen när vi skulle ut och ha kul. det är här böttellyktorna kommer in i bilden, det var ju enklare att ta sparken över isen, det gick fortare och så kunde ju en sitta på medan den andra sparkade. Så ofta gjordes sparkarna färdiga på sena eftermiddagen, med lyktorn fast surrade. Det var ju pojkarna som gjorde detta, menså en lördag hade dom gjort allt färdigt, och bestämt tid dom skulle sparka över, men då bestämde vi tjejer att träffas en halv timme innan och tände lyktorna och sparkade fort som attan, så när pojkarna kom var sparkarna borta, så det var bara för dom att tracka på, så väl på andra sidan stod sparkarna snyggt parkerade, och vi hade inte sett en själ som sparkade när vi gick över sa vi. Tror ni att dom trodde på oss. Och när jag nu sitter och skriver tänker jag på hur vi var klädda, mitt i vinten, den kvällen hade jag högklackade skor och nylon strumpor, och gick på isen, men det var ju den vanliga lördagsstassen, pojkarna i kostym, myggjagare, nylonskjortor, brylkräm i håret, eller vatten kammat hår.Ja det var tider det, och inte trodde man att man kunde bli sjuk, och odödlig var man ju också, ja ja även vi var oföståndiga, även om vi i  är snabba att visa finger i dag till våra ungdomar. Det var en liten tillbaka blick från förr

Nu har jag jobbat lite på egen hand igen, och gjort lyktor, jag har tagit ut botten på glasflaskor, som jag har ljus i och så har jag ställt dom på ett gammalt förkråmat fat, ock dekorerat med lite granris Detta var något som vi gjorde hemma när jag var barn, det var väl mest pojkarna som höll på med det, hemma kallades det för böttelykter, (på svenska blir det buteljlyktor). Dom här lyktorna surrades fast på sparkstöttingen, så att vi syntes när vi kom sparkandes, så att vi inte körde på någon

Hej nu är det jag Pontare som skall tala om vad jag har råkat ut för, ja jag har blivit biten i rumpan och det gjorde ont skall jag säga, ni kan se på bilden vilket läskigt sår jag hade

När matte fick se detta så undrade hon ju vad som hänt, men hon tyckte att det så ut som ett bitsår. Det fins en dum katt som stryker omkring här så matte tror att det var han, han är jätte dum. Så nu blev det till att behandla den lilla rumpan, så fick jag inte gå ut, vi får ju gå ut som vi vill, men det blev inget med det, för min del, i en och en halv vecka fick jag vara inne.Men matte har grejor, hon har en stor vit låda med ett rött kors på, där fins både piller och salver, så det blev piller i munnen och salva i baken så nu är jag bra. Matte sa att jag var så snäll när hon grejade med mig, men jag förstod ju att hon vill hjälpa mig, hon vill ju att vi skall må bra och ha det gott, ja sådan matte har vi