Fortsättning från gårdagens inlägg. För länge sedan när jag bodde ute på ön, och det var vintrar som hette duga, då låg isen mellan ön och fastlandet,så att vi kunde promenera över isen när vi skulle ut och ha kul. det är här böttellyktorna kommer in i bilden, det var ju enklare att ta sparken över isen, det gick fortare och så kunde ju en sitta på medan den andra sparkade. Så ofta gjordes sparkarna färdiga på sena eftermiddagen, med lyktorn fast surrade. Det var ju pojkarna som gjorde detta, menså en lördag hade dom gjort allt färdigt, och bestämt tid dom skulle sparka över, men då bestämde vi tjejer att träffas en halv timme innan och tände lyktorna och sparkade fort som attan, så när pojkarna kom var sparkarna borta, så det var bara för dom att tracka på, så väl på andra sidan stod sparkarna snyggt parkerade, och vi hade inte sett en själ som sparkade när vi gick över sa vi. Tror ni att dom trodde på oss. Och när jag nu sitter och skriver tänker jag på hur vi var klädda, mitt i vinten, den kvällen hade jag högklackade skor och nylon strumpor, och gick på isen, men det var ju den vanliga lördagsstassen, pojkarna i kostym, myggjagare, nylonskjortor, brylkräm i håret, eller vatten kammat hår.Ja det var tider det, och inte trodde man att man kunde bli sjuk, och odödlig var man ju också, ja ja även vi var oföståndiga, även om vi i  är snabba att visa finger i dag till våra ungdomar. Det var en liten tillbaka blick från förr