Den här ponsjon har jag stickat till en bekant, hon vet inte om det men jag vet att hon önskar sig en sådan, så den skall jag överaska henne med när jag träffar henne.

När jag läste Marianns inlägg härom dagen att hennes man inte vill ha levergodiset som hon kokade till middag, kom jag att tänka på en episod. För många år sedan när vi bodde i Göteborg, vi hade en botten lägenhet med stor uteplats, vi hade även då ett par hundar bland annat en berner som  hette Olivia, ja hon var som hon var den damen. Jag brukade alltid rasta hundarna efter middagen, men så en härlig sommar dag bestämde jag att nu skall vi äta middag på altanen när Janne kom från jobbet. Jag hade tagit fram en stor bytta ur frysen med kalops, köpt jordgubbar och grädde det skulle bli så gott. Så ibland skall man ju göra sig till riktigt ordentligt, så jag tänkte idag rastar jag hundarna före middagen så vi kan sitta i lugn och ro och äta, sakt och gjort tog ett gäng först den där Olivia var med i det gänget, tog nästa gäng hade väl ingen bråska maten var ju färdig. Men när jag kommer tillbaka vad får jag då se, Olivias framtassar på spisen, huvudet i kalopskastrullen, och sista köttbiten åkte ner, men hon hade sparat såsen, då kan man vara glad att man har en korvebit i frysen, fram med korven hackade och stekte, och jag tänkte att jag skiter i att hundf-n haft huvudet i kastrullen ock blandade korven med kalopssåsen.Janne kommer hem och säger å vad gott får vi kalops, neeej det är korv, men det luktar ju kalops men lyft på locket får du se, konstigt det luktar kalops. Jag suckade Olivia har ätit kalops, men vi får äta korv, men vi skall äta jordgubbar och grädde till efterätt för dom han hon inte att ta.

En go sjal att ha över axlarna i vinterskylan.  

Idag blir det lite stickat, gott och varmt för handsingarna nu när kylan kryper på oss.

   Igår gick Humlan över rengbågensbro, hon har varit en av våra fodertikar. När man håller på med hundar och valpar, så fins det vissa valpar som aldrig riktigt flyttar hemifrån Humlan var en sådan valp, när hon kom hem och hälsade på kom hon som en frisk fläkt, här har jag bott förut. Den här valpen hade vi bestämt att vi skulle behålla, men vi skulle lämna ut henne på foder det ringde folk hela tiden, men ingen var bra nog i mina ögon, till min lilla Humlan så vi bestämde att hon skulle stanna hemma. Men så ringde det en tjej det var Katarina och ville titta på Humlan och det kändes så bra. Jag glömmer aldrig när Katarina kom och Humlan var i hagen, Katarina satte sig ner i gräset och Humlan kröp upp i knät på henne, den blicken Humlan gav henne sa äntligen kom du. Det har varit en stor glädje att få haft dej Katarina som fodervärd. Och vi tackar dej av hela våra hjärtan, för det underbara liv du gav Humlan. Nu springer hon på dom gröna ängarna där ingen smärta fins, med pappa Budda och mamma Vera. Du var en underbar hund Humlan som lever kvar i våra hjärtan.

I lördags var jag ock hälsade på syrran Klara hon blev jätte glad när jag kom, men den där gammla käringen Blondi som hon bor ihop med, var ju tvungen att trycka till mig så jag blev ledsen men det gick snart över. Hon surkäringen stängde vi in i köket, då började partajet Klara hoppade och stutsade i möblerna, och sa kom igen så gör vi här, men jag visade mig från min bästa sida just då och stanade på golvet, jag sååååg hur stolt matte blev, vi fortsatte att leka och ha trevligt. Men säg den lycka som består just när vi skulle gå fick jag ett litet återfall ock pinkade på mitt på golvet, matte suckade den Krösamaja, den Krösamaja  hon förnekar sig inte. Men jag måste berätta, när vi satt oss i bilen så sa jag till matte skall man se ut så på öronen som Klara gör, för det gör ju inte jag visst är mina öron snyggare, då lade  matte huvudet på sne log och sa ja, då visste jag att jag var förlåten igen. Och syrran nästa gång jag kommer och hälsar på då tar jag en sväng med dig i möblerna.

Här var det armar uppåt sträck.

   Vi har tapeserat valprummet, så jag fick plocka ner alla mina rosetter, får se om jag sätter upp dom igen. Men mina pokaler har jag uppe, oj jag såg alla mina gammla hundar framför mig när jag höll på att damma, så mycke glädje dessa vovvar givit mig, ja jag saknar dom alla. När jag höll på som värst tävlade jag både i lydnad, jakttränade och ställde ut, det var något på gång varje helg. Män, män det var på den tiden man var ung och vacker, nu är man inte ens och. Nu får ni ha det gott, jag tror att jag skall gå och hämta hästen, gnägg gnägg,