Jag måste bara berätta det år 17år sedan vi flyttade hit, det stod ett träd utanför huset vi visste inte vad det var för något, det kom några enstaka röda små blommor men vi visste ju inte vad det var så vi sa det skall väl vara så. Det hör till saken att på den tiden kunde jag ingen ting om växter, det räckte att jag tittade på dom oavsett om det var blommor eller träd så ramlade dom ihop och dog, så det fans ingen grön färg på dessa fingrar på den tiden. Men det har ju blivit bättre med åren och det är jag stolt över. Men så året efter började det här trädet att blomma det blev alldeles rött av små blommor, folk som kom hit tyckte att det var så vackert, då fick vi också reda på att det var en hagtorn jag tror att det är en rosenhagtorn. Den våren var ju Alf Robertsson här hemma hos oss en kväll och alla som var här beundrade detta trädet, sedan efter den våren har inte trädet blommat bara några enstaka blommor, så vi har funderat på att såga ner det, och vi har sakt att så vackert och blommat så, har det inte gjort sedan Alf var här. Så i julas när Alf gick bort sa jag till Janne undra hur det blir med hagtornen, och kan ni tänka er nu stå den i full blom. Det står ju i visan, den blommar inte nu först när givaren är död, jag fick ju den inte av Alf men han var ju här när den stod i blom. Nu är han borta och nu står den åter i blom, visst är det märkligt