Nu skall jag berätta när jag satt på hästryggen första gången. Jag är ju uppväxt på en liten Ö så jag hade knappt sett en häst på vykort. Men med tiden flyttade jag till staden och där fick man ju se än det ena och än det andra, även hästar jag tyckte det var fina djur men stora. Tiden gick och det blev familj och barn, och kunde man bli med barn så kunde man bli med hund, så fick det bli. Så köpte vi våran första Golden, så skulle vi åka på valpträff och hade en trevlig dag med hundarna, men så hade hon en häst som stod i en hage, och jag var så inponerad av dom som vågade rida detta stora djur. Och så frågar mäniskan om det inte är någon som vill rida, Janne pötte på mig och sa nu har du tjansen, så jag sa ja, det hade han ju inte väntat sig. Jag földe med henne in i hagen, tittade på hästen och sa här kommer jag inte upp så du får hämta en pall, så till slut kom jag ju upp på hästen och han var stor, och jag skall säga er att jag har aldrig varit så nära himlen som när jag satt på denna hästrygg, så jag sa du släpper inte hästen utan du får leda mig runt i hagen. Jag såg ju att mina barn tittade under lugg, gud nu har hon skämt ut sig igen!!!!!!! Väl hemma efter denna händelserika dag, så ringer min mamma och frågade var vi varit jag har ringt hela dagen, så berättade jag var vi varit och så sa jag vet du vad jag gjort,jag har ridit för hon har häst. Då ropade hon på pappa Johan Johan vet du vad hon nu har hittat på, hon har ridit på en häst, jag tror att hon inte är riktig klok den ungen, och så ropade hon till mig och sa du köper ingen sådan i varje fall och nu hör du vad jag säger.Tänk så typiskt föräldrar tror att dom kan styra och ställa fastän vi är vuxna. Sådan förälder är inte jag nej, nej, inte jag inte.
lillis
6 april 2009 20:09
Skulle varit roligt att sätt dig på hästryggen,har oxå ridit en gång i vuxen ålder men aldrig mer kunde nästan inte gå dagen efter
Ha en bra kväll
Kramen
http://danslillis.bloggagratis.se
Marianne
6 april 2009 20:24
Hästar har jag mer eller mindre vuxit upp med. så för min del har det blivit många turer på hästryggen. Tyvärr så sätter min dåliga rygg stopp för en ridtur numer.
Ja är man förälder så är man det alltid. En gång mamma, alltid mamma. Föräldraskap är en livsroll man får bära med sig hela livet.
Synd att du inte fick fotobevis på din ridtur i hagen.
Kram
http://www.ekoxenskennel.se
Cina
7 april 2009 08:20
Oj när jag fick se bilden på hästen tänkte jag men oj har hon köpt en häst....hahhahaha
ja tänk så tokigt det kan bli.
Ja jag skulle nog inte komma upp på en hästrygg idag. Har aldrig liksom gillat hästar de är för stora för lilla mig!
Kramen
http://heavenladyn.bloggagratis.se
agge
7 april 2009 11:25
Vad kul att få se dig på hästryggen...fastklamrad.hahaaa.....
Idag är jag rädd för hästar men jag var jätteduktig som ung red mycket då...började till och med hoppa över hinder. Men sedan kom det andra intressen ivägen...
http://agges.bloggagratis.se
Yvonne R
7 april 2009 12:38
Det här var det roligaste jag läst på länge :))
Ser både dig och din familj framför mig och typiskt kommentar från din mamma;))
Själv red jag mycket som ung..fick ingen häst av mina föräldrar trotts evigt tjat...så jag köpte mig två hästar vid ingången till medelåldern. Hade dom i sex år men sålde dom sedan till nya goa ägare.
Kramar
http://yvonne.bloggagratis.se
skogsfrun på dal
7 april 2009 14:11
Man ska prova på allt i detta livet, vet vet det kan ju bli en höjdare. Fast inte för dig tydligen eftersom detta var första och enda gången? Det kallas att ÅKA häst, när man rider har man själv befälet, bättre och bättre ju mer man lär.
Det har alltid förvånat mig hur ängsliga folk i gemen är för att sitta upp på en liten häst en meter över marken...när de utan att banga kan ge sig upp i luften i ett FLYGPLAN!;))
http://www.barasaras.bloggagratis.se
Nina
7 april 2009 18:03
Jaha ja, skulle andan falla på igen så har jag en gammal dam på 19år som du kan prova!!
Kram