Vill tacka alla mina vänner för dom fina julhälsningarna

Nu är det inte många dagar kvar till julafton, så idag tar jag det lite lungt, för imorgon skall alla tomtarna fram dom som bor inne, tisdagen går åt till matlagning PS det är inte Jacki som står i valvet, nog för att jag är en tokig kärring men där går gränsen.

När jag sitter här och tänker tillbaka på jularna från förr, jag kom att tänka på en jul mina kusiner var hemma och hälsade på någon av juldagarna, och våra julklappar lade vi i olika högar på golvet lite åt sidan tills julen var över, en av mina bröder hade fått en förkråmad bricka minns jag. Julen innan hade jag ju fått en hund av min bror i julklapp, en liten pudeltik, så nu hade hon ju hunnit bli runt året. Min ena kusin kunde inte förstå vad vi skulle med en hund till, det var väl inget att ha, men vi pratade ju för varan, om hur fin och duktig hon var, sa till när hon skulle gå ut, och fina papper och stamtavla hade hon också, så det här var minsann ingen skit vi hade skaffat oss. Vi satt där och pratade och åt julgodis och hade det gott, då kom det en doft som vi inte hade räknat med, bakom stolen där min kusin satt, och han vände sig om, så sa han jag förstår att det är en fin hund ni köpt för nu sket hon på den förkråmade brickan. Så kan det gå när man skrävlar, men vi fick oss i varje fall ett gott skratt

 Nu är det bara 6 dagar kvar till julafton, det blir att jag sitter och tänker tillbaka på mina jular, det städades och fejades allt skulle vara rent och fint, och som det skulle bakas. Dan innan julafton fick vi lägga oss tidigt för då ville mamma ha kvällen på sig ,att göra det sista i lugn och ro. Så kom den efterlängtade julafton, när vi vaknade på morgonen var allt färdigt, rena trasmattor, ny stärkta gardiner och dukar, jag kan känna lukten när jag vill. Så var det ju till att gå och vänta på tomten, för den trodde jag ju på, han brukade ju komma efter maten. Men det konstigaste var ju att pappa missade tomten varje gång, och jag tyckte att det var så synd att han kom varje gång pappa gått ut. Jag förstod inte, varför när mamma plockade ihop resterna efter maten, så ropade hon på pappa och sa Johan du får gå ut till Bolla och låna några ägg, vi åt inga ägg på julafton, Bolla var min faster och bodde längst port på Ön, men behövde ju lite tid på sig, men det fattade jag inte då. Men så en jul när  jag var med mamma och handlade sa jag till mamma köp nu ägg så pappa kan vara hemma när tomten kommer, men hon sa vi har ägg. Så kom julafton och då var det samma visa igen, och jag sa till pappa att jag sa till mamma att hon skulle köpa ägg så att du kunde va hemma när tomten kommer, han sa om jag går fort hinner jag, men inte hann, han denna julen häller. Men tomten var snäll och lämnade paket till pappa också.

Tack Bettan för det fina kortet

Tack för det fina kortet Yvonne

Tack Cina för det fina julkortet

• Ja då sitter man här och tittar ljustakarna är på plats, slingor är uppsatta, och så tittar man ut där är det grönt på marken, var har våra barndoms vintrar tagit vägen. Tänk när jag växte upp och var ung, då var det kallt, snö och havet frös till is. När det frös till och isen varken bar eller brast, då kunde det ju bli lite problen, men vi var ju vana. Men frös det bara på ordentligt kunde vi ju gå över isen till fastlandet, det var ju där det roliga hände, vi använde sparkstöttingar det gick ju fortare att sparka än att gå. En lördag det var nog första gången vi kunde gå över isen den vintern, så vi planerade att i kväll skall vi ut och ha lite kul, när vi använde spark och det var mörkt slog vi botten ur en flaska och satte dit en kork med ett stearinljus på så hade vi lykta i mörkret. På eftermiddagen satt vi ungdommar på fiket, pojkarna planerade färden över isen, med lyktor och sparkar, bestämde tid när dom skulle träffas, men vi tjejer hade inga sparkar just då, så vi träffades en halv timme innan pojkarna skulle träffas, där stod sparkarna med lyktor och bara väntade på oss. Så bar det av i faslig fart, när vi väl var över på fastlandet hade vi en bra bit att gå för att komma till fiket vi skulle. Efter en bra stund kom pojkarna och frågade hur kom ni hit, vi gick svarade vi, och vi så inga sparkar, men dom hade väl sina aningar. Kan ni gissa vad jag hade på mig i denna kyla, jo högklackade skor och nylonstrumpor, men ville man va fin fick man lida pin